Vendela Riverfield

Josh och Marley har hela tiden försökt väcka ett västernintresse inom mig. Först skakade jag på huvudet och skrattade åt de. Jag hade inte utrustning eller en häst till det. Jag tänkte inte heller lägga pengar på det. Vraför skulle jag? Jag behöver det inte och jag har inte heller så stor lust. Men det skulle förändras. En dag så drog jag och Josh ut på en ridtur. Eftersom mina hästar har en ledig dag varje söndag så fick jag låna en häst av Marley. Jag fick låna Westeye som han kallade för Tobbe. Han var en Painthäst, en tobiano. Jag blir förtjust direkt i honom. Han var bara 3,5 år gammal och hade knappt blivit inriden, men han kunde grunderna. Jag blev fort förtjust i sporten och jag tyckte det var så kul! Mitt intresse var väckt. Jag gjorde allt jag kunde för att träffa Tobbe så mycket som möjligt. 

Det hade gått precis två månader sen jag träffade Tobbe för första gången. Marley ringde mig tidigt på morgonen. Klockan fem. Jag som gillar att sova ut när jag får var smått irriterad.

- Godmorgon Vendela! Hoppas jag inte väckte dig! Han lät som en solstråle.

- Hej Marley! Hur mår du? Du stör aldrig! Jag försökte låta så glad som möjligt.

- Jag mår bra, tack. Själv? Han sa allt med en glädje i rösten.

- Mycket bra, lite trött men annars toppen. Jag lät glad men jag var trött och sur inombords. Jag ville skrika "LÅT MIG SOVA!!"

- Vad skönt att höra, du jag har ett mycket intressant erbjudande till dig. Angående Tobbe! Kom över är du snäll så fort som möjligt! Han lät lika glad som den gladaste människan på jorden. 

- Låter intressant. Jag kommer snart! Jag som bodde i en lägenhet i Jarlaheim suckade. Det skulle bli en lång dag och jag ville bara lägga mig och sova. 

Jag krängde på mig stallkläder, jag bredde en macka som slank ner tillsammans med ett glas mjölk. Jag tog fram min cykel och började cykla mot Marley. När jag kom fram så möttes jag av en varm och stor kram. Den gjorde mitt humör bättre. 

- Äntligen! Välkommen! Han log ett stort brett leende. 

- Jag kom på direkten, tog ett tag att cykla bara. Sa jag och pekade på cykeln. 

- Aa, jag förstår. Okej andledningen till att du är här är att jag undrar om du vill köpa Tobbe. Kom in så bjuder jag på en kopp kaffe. Du ser ut att behöva det. Sa han innan gick mot sitt hus. 

- En kopp kaffe skulle sitta fint. Men varför skulle du vilja sälja Tobbe? Frågade jag tacksamt. 

- Han passar dig så bra och ni skulle bli ett sånt team om du red in honom. Ni skulle kunna tävla på stora arenor. Ni skulle bli så duktiga tillsammans. Jag vet att du har många hästar att rida men ni skulle bli så duktiga! Han log entusiastiskt.

- Jag vet inte. Det är mycket pengar och jag har inte utrustning till västern. Jag tvekade, ågonting jag inte förstod med människorna i Jorvik (inklusive mig) är hur de kan tro att man kan bestämma sig för att köpa en (till) häst bara så där.

- Kan jag tänka på det? Jag frågade blygt.

- Ja självklart. Ta tid på dig.

Jag hade redan bestämt mig. Jag skulle ha honom! Och jag fick ett jättebra pris på honom. Men jag var tvungen att prata med Herman först. Efter att jag hade gjort det så ringde jag upp Marley.

- Hej Marley! Jag var mycket piggare och gladare nu än imorse.

- Hej Vendela! Har du bestämt dig? Han lät förväntansfull.

- Japp, jag vill ha honom. Ska jag komma över så att vi kan diskutera detaljerna? Jag var förväntansfull.

- Vad kul! Jag blir så glad! Kom över när det passar!