Vendela Riverfield

Att få äran att möta Kallterna Nanook och Sedna var häftigt. Riktigt häftigt. Det var en upplevelse för livet. En anledning till att jag älskade att träffa de var deras vackra fjordingar. De var vackra, de såg stolta ut. Sedna såg på mig när jag granskade en av fjordingarna. 

- "När jag vet att jag kan lita på dig till 110% då kommer han att vara din." Hon log.

- "Du kan alltid lita på mig Sedna, alltid. Är det något jag kan göra för dig?" Jag log ett stort och brett leende. 

- "Kan du samla lite saker för mig?" Sa hon med brytning.

- "Ja, vad se helst!" Sa jag väldigt glatt.

Det var så det var. Varje dag hjälpte jag Sedna och Nanook med saker. Varje dag. Det var ett hårt slit för alla mina hästar. Vissa tog det bättre, vissa tog det sämre. Även fast jag hjälpte Sedna och Nanook väldigt mycket så visste jag att jag aldrig fick vara för mycket i Dino-dalen. Hästarna slets ut fortare. Stod de stilla frös de, om de aldrig får en paus blir de trötta. Efter en stund blev jag trött också. Jag blev trött av att hela tiden rida runt i det stora kalla området. Jag höll på att ge upp. Det gick åt mycket kraft att leta, hitta plocka/fånga och rida. 

- "Vendela, jag förstår. Det är ett hårt slit. Sedna kan ge svåra uppgifter. Men det är värt det i slutändan." Nanook log försiktigt.

- "Jag vet, jag vet. Jag är bara kall och frusen, trött och jag vet inte hur länge jag måste hålla på." Jag log försiktigt jag med.

Det gick ett par veckor och jag höll ut. Visste att det jag gjorde skulle löna sig.

- "Vendela, Vendela. Tack för all hjälp. Jag har nu en sista uppgift åt dig. Du måste vårda och ta hand om denna varelse jag nu ger dig." Sa Sedna tydligt men en allvarlig blick.

- "Ja, det ska jag. Jag är noga med allt. För allt ska vara rätt och ordenligt gjort." Sa jag nästan gravallvarligt. 

- "Bra, jag litar på dig. Du får köpa Snowstar för en billig summa. Du har gjort dig förtjänt av honom." Ett leende sprack upp i hennes ansikte.

Jag hade inga ord för det. Jag gav Sedna pengar och en stor kram. Jag behövde egentligen inga fler hästar men det var något hos Snowstar som gjorde mig glad. Riktigt glad.