Vendela Riverfield

Herman ringde mig mitt på natten. Klockan var runt 3 och när Herman ringer 3 på morgonen då är det viktigt.

- "Vendela, du måste hjälpa mig. Scarletflame är sjuk, en av ridskolans hästar. Kan du och Lisa komma på direkten?" Herman lät riktigt orolig.

- "Ja visst, jag ringer henne och kommer på direkten!" Jag la på och krängde på mig byxor och en tröja samtidigt som jag ringde Lisa. 

- "Lisa, hej. Kom till Jorvikstallet nu. Förklarar sen." Sa jag snabbt och tydligt. Jag samlade ihop håret till en slarvig hästsvans. Jag tog min telefon, tog på en jacka, tog på ett par gummistövlar, gick ut och låste dörren och sen cyklade jag till Jorvikstallet. När jag kom fram slängde jag mig av min cykel och sen sprang jag in i stallet. Lisa hade inte kommit ännu. 

- "Vad kan jag göra?" Frågade jag oroligt. 

- ". När Scarlet sen blir läkt av Lisa vill jag att du ska ha henne. Hon behöver en ryttare hon kan lita på. Någon hon kan lära sig av. Hon är lugn och snäll men hon behöver dig. Hon har potentialen till att bli en stjärna. Du måste. Hon är speciell. Hon är graciös och vacker. Jag vet att du har letat lite efter en dressyr häst. Här är hon." Herman sa det min en lite lugnare ton. 

- "Jag vet inte Herman, hon passar väl in här på ridskolan?" Jag tittade bort.

- "Det är det hon inte gör. Snälla, Vendela. Du slipper betala boxhyra till henne eller foder till henne så länge du är här med dina hästar." Herman såg på mig med sorgsna ögon.

- "Låt mig tänka på det, först så räddar vi henne." Jag log ett nervöst leende.

 

Det gick 30 minuter och jag strök Scar långsamt över mulen. Lisa kom inspringande i full fart. 

- "Hej, jag kom så fort som möjligt." Hon lät stressad, hon var stressad. 

- "Om det ska bli rätt behöver alla gå ut, förutom du Vendela, jag vill att du ska stanna." Jag förstod inte varfr jag skulle stanna men jag gjorde som Lisa sa. 

Efter en kvart så stod Scar på benen. Efter att se glädjen och den styrkan Scar har så hade jag bestämt mig. 

- "Herman jag vill ha henne. Och du har rätt vi kommer att bli ett riktigt bra team!" Jag log.

- "Vad bra, jag blir så glad. Hon står bland dina andra hästar när du kommer hit igen fast dagtid." Han log. 

- "Lisa, tack! Kan inte du, Alex, Linda och jag ta en fika någon dag? Jag ringer dig!" Jag kramade Lisa, gav Scar en stor kyss på mulen och sen sa jag hejdå till Herman och några andra innan jag hoppade på cykeln för att komma hem och få några timmar mer sömn.