Vendela Riverfield

Jag hade letat efter en hopphäst ett tag nu. Det var Thomas som tyckte att jag skulle skaffa en tävlingshäst. Jag tvekade lite. Jag hade redan min drömhäst. Jag behövde inte en till. Min drömhäst hade potentialen till att nå de högre klasserna. Fast han tyckte det inte var så roligt att vara på tävlingar med mycket folk. Han blev arg och sur och rädd. Min telefon ringde. Jag svarade: "Hallå, det är Vendela." Jag tyckte jag kände igen numret. "Hej Vendela! Det är Felicia, din kusin!" När jag hörde hennes röst blev jag glad men fylldes av hemlängtan. Vi pratade först lite om livet tills hon frågade: "Du, jag har en jättefin hopphäst med mycket potential. Han är ung, bara 5 år gammal men han är riktigt fin. Det är ett danskt varmblod. Jag ska plugga nu ett par år och undrar om du kunde ha honom hos dig? Du får tävla och rida honom hur mycket du vill, jag kan betala en liten summa också om du vill." Jag tänkte på det och svarade: "Låt mig tänka på det så återkommer jag imorgon, har du några filmer på honom?" Jag tyckte det lät mycket spännande och intressant.  "Jag skickar filmer direkt, ta tid på dig, jag behöver först svar om tre veckor." Hon la på och skickade bilder och filmer. Jag såg potentialen i honom direkt. Vissa saker behövs fixas men annars är han en toppenhäst. 

Jag tänkte på det länge, han skulle kunna ta mig väldigt högt. Jag hade bestämt mig. "Hej Felicia! Du jag har tänkt på det och jag har bestämt mig. Jag tar honom gärna hos mig. Och du behöver inte betala något." Jag kände glädjen spridas i kroppen. "Vad kul! jag blir så glad Vendela för att du hjälper mig så här!" Kan du ta emot honom om 3 dagar?" Jag blev chokad, så fort? Sa hon inte att jag hade tre veckor på mig? "Ja absolut! Skickar du med utrustning?" Jag blev fort glad och bestämde mig för att prata med Herman för boxplats och berätta för Thomas de goda nyheterna. "Utrustning, täcken och massor annat skickar jag med! Ha så kul de närmaste 6 åren!" 6 åren? Oj, oj, oj det är länge. Jag sa hejdå och la på. Jag pratade med Herman som fixade boxplats och sen red jag ner till Thomas och berättade de goda nyheterna. 

Tiden gick och Bluesoul kom till mig. Han var duktig och jag tog flera priser. En dag ringde Felicia igen och frågade om jag vill köpa Blui, jag tvekade. Ville jag verkligen det? Ja det ville jag. Jag betalade, jag fick ett riktigt bra pris! Jag var glad men förvånad. Felicia skulle aldrig vilja sälja hennes älskling. Men nu var han min! :D