Vendela Riverfield

En vecka efter att jag äntligen fick gå med i klubben Prime Stars ringde min mobiltelefon. Jag svarade. 

- "Hej Vendela! Det är Baronessan. Jag är så arg. Den här dumma telefonen vägrar att lyssna på mig. Jag skulle aldrig köpt en sådan här JPhone." Hon  lät arg och smått irriterad.

- "Hej, Baronessan, jag förstår, jag förstår. Hur mår du?" Jag som hade lite bråttom så jag försökte låta så glad som möjligt.

- "Jag mår bra, tack. Jo du förstår jag har en vit Andalusier som du säkert skulle gilla. Kom över så du kan provrida henne." Hon lät litte lättare och lugnare på rösten.

- "Vad kul, jag kan inte komma över på direkten men kanske klockan 6 ikväll?" Jag hörde mig själv låta väldigt lugn. Jag var förvånad över mig själv. Jag var oerhört stressad.

- "Ja men det passar väl bra, kan du lägga på. Jag vet inte riktigt hur man gör förstår du lilla vän." Sa hon med en blandning av irritation och ödmjukhet.

Jag la på och när klockan slog 6 stod jag utanför hennes port och knackade på. Då varken hon eller hennes butler eller någon annan för dem delen öppnade gick jag till stallet. Där stod Baronessan och Judy. Vi småpratade en del innan jag satt upp och red. Angelprincess var en vit andalusier född 2010 med fin stamtavla. Inte inriden men det kan jag själv fixa. Hon kallades för Prinsessa som är ganska passande. Hon var en ganska envis, vänlig och otroligt snäll. Allt det fick jag på en timmes ridning. 

- "Jag tar henne. Hon är perfekt, alldeles, alldeles perfekt." Jag var så glad när jag överförde pengarna till Baronessan. Hon verkade också väldigt glad. Judy dock verkade lite ledsen. Jag visste att Judy hade lagt ner mycker tid på att ta hand om henne. Jag lovade mig själv att hälsa på och låta Judy rida henne.